4/8

Thomas och jag hade övernattat på Runnskär och

var på väg söderut till Små Viskären för att möta resten av gänget när vi plötsligt höll på att paddla ner dem. Det är ju ändå en rätt stor skärgård så man blir lite förvånad när man möter någon alls, och speciellt förvånad om det är någon man känner. Christian, Magnus och Gertrud tipsade oss om Kupaklint, en hög ö med ett kummel högst uppe och en vidunderlig utsikt. Vi tog det lugnt, lunchade på Stickelskär och begav oss sakteligen till Små Viskären. Christian satt och sov som vanligt, Gertrud och Magnus läste, det var med andra ord lugnt och stilla. Ända tills Magnus och Stefan anlände. Det märktes vem som hade klubbkajak – full fart upp på berget bara. Efter en stund kom också Erik och Ronny och lite senare Ola och Mats. Men var var Svante? Christians mobil ringde, Svante hade lyckats paddla till Håskön, 8 km fel. Vi var överens om att detta var en prestation som ingen tidigare lyckats med. Vi gick och lade oss samlade inför morgondagens uppgift:

5/8

Hitta Svante! Gräsmarö skulle bli mötesplats. Vi avgick kl. 10.05 nästan exakt den tid kommandochef Cronberg angivit. Vi försökte hålla oss kalla och inte förivra oss och hoppa över mellanmål och andra viktiga mål och tog en liten lunch på en kobbe norr om Stora Tallskär. Svante vart naturligtvis överlycklig när vi kom, han hade känt sig som Robisnon Crusoe länge nog. Efter att han bjudit oss på kyckling och räkor förlät vi honom hans geografiska utsvävning. Två Prilite och tre Seagull bildade Team 60 i en otroligt tjusig plogformation – en våghalsig uppvisning i den farten. Mats hade nog blivit vindögd för han drev åt höger hela tiden, men själv hävdade han att det bara var däcket som behövde balanseras. Full fart mot Harstena där vi köpte absolut nödvändig proviant för en kanotist, glass, godis, läsk, kakor. Vi skulade under en rejäl regnskur, men den gav sig inte så vi drog iväg ändå. Skönt var det när solen tittade fram efter ett tag. Vi fick slå läger på en rent omöjlig ö – Ytterön (där var plats för två tält och vi hade sju),  men det började bli sent, mulet och Tine var hungrig. Vi försökte hitta ett diskussionsämne men tatueringar var inte tillräckligt kontroversiellt för att det riktigt skulle hetta till. Vi försökte överträffa varandra med piffiga rätter, Svante gjorde biff Stroganoff, Gertrud Patagonisk korvgryta, Mats hade rökt lax, Christian hemtorkad specialgryta men priset tog ändå Magnus sockerkaka som tog över en timme att baka. Jag var faktiskt tvungen att gå och lägga mig innan den vart klar, det grämer mig fortfarande. Friska vindar och vågor ökade på under natten, men det var inget som hindrade en utmattad Helsingborgskanotist från att somna.

6/8

Erik, Thomas och jag gick upp vid sex och var klara för paddling åtta. Det var fina vågor så här långt ut från kusten och åskmolnen tornade upp sig. Här skiljdes gänget åt, vi tre skulle paddla mot land, de andra fortsätta söderut. Vi paddlade de 21km med endast en kort toapaus. Det ösregnade direkt från start. Kraftiga vågor slog in från sydost, vi hade sid- och medvind, inte sådär jättebra precis (men roligt). För att und-vik-a bes-vik-else, vek vi inte från varandras sida. Det var ett vik-tigt beslut när vi passerade vik efter vik i åskmullret. Team 30 anlände helskinnade i Tyrislöt 4 timmar senare, och alla gav plats för oss där vi gled in som ett perfekt V. V som  i vått- vindigt- vattnigt- vingligt- varför gör vi detta frivilligt- men också vackert- varmt- vilsamt och välgörande.

Tine