19 september 2004
 
Vi var sex förhoppningsfulla som lämnade Helsingborg i gråduggigt väder – Lars Benthorn, Stefan Månsson, Calle Wahlström, Lena Mämpel, Gertrud Egnell och så Magnus Henriksson, som ledde turen. Väl framme i Torekov ljusnade himlen och solen tittade fram över Väderön. Vi styrde mot södra kanten av Väderön genom Kattegatts vågor med en frisk sydväst emot oss. Det fanns litet olika uppfattningar om tempot på denna B-C-tur och gruppen spreds ut under vägen. Efter överfarten tog vi oss en välförtjänt matrast på stranden.
 
Efter pausen gav vi oss på att runda ön. De första sälarna dök lydigt upp när vi närmade oss sälskyddsområdet. Alltfler sälar iakttog oss med sina stora ögon under färden runt skyddsområdet – nästan var kajak fick någon följeslagare akteröver. Det var fullt sjå att både kolla sälaroch hålla balansen i den gott och väl meterhöga sidsjön. När vi lämnade sista skäret och sälskyddsområdet tjoade någon till. En hel flock sälar – minst tjugo djur – hade samlats alldeles bakom oss och följde vår färd med högt uppsträckta huvuden.
 
En härlig surfpaddling förde till badviken på norra delen av ön, där vi förgäves letade efter fornlämningen på Lars karta. Svarta moln jagade oss sedan hemåt, men regnet vek snällt av norrut mot Halland i stället. I lugnvattnet intill stranden körde Lena rejält fast på en förarglig liten sten som satt sig mitt under kajaken och inte gick att ta spjärn från. Där balanserade hon vilt innan hon med viss undsättning kom loss. Efter denna malör kunde vi segla och surfa på vågorna hemåt. Somliga på en allt krokigare färd med ett och annat prejningsförsök. Vid en närmare titt upptäckte Lena att Stefans roder saknades – det måste vågorna ha tagit under färden.
 
Som vanligt en härlig tur och solen sken på oss mest hela dagen.

 
Gertrud