Koster
18/9-21/9
Tidigt fredag morgon packade jag, Erik Se., Lars-Åke o Gertrud våra
bilar fulla med utrustning inför Kosteräventyret: Kajaker på taket,
diverse paddelutstyr och inte minst en hel del mat.
Ingen av oss hade ätit ordentlig frukost varför det passade utmärkt
att Kallis catering just körde upp på parkeringen innan avfart.
Vi köpte varsin räkmacka för en tjuga och inmundigade desamma
i klubbhuset. Paddelturer brukar inte gå i smalmatens tecken och
vi satte stilen direkt.
Det hade varit lite oroväckande väderrapporter och varningar
för kuling längs Bohuslänskusten. Lars-Åke hade förvisso
låtit laminera en ej alltför avskräckande 5-dygnsprognos
från svt.se likväl som Kosterkartorna han hade. (Lars-Åke
lär nog inte laminera fler väderrapporter. Å andra sidan
fungerar nog just den väderrapporten lika bra nästa år.)
Glada i hågen gav vi oss ändå iväg. En del av gänget
hade ju dessutom åkt upp redan dagen innan och vi fick löpande
rapporter om läget i Bohuslän under bilresan.
E6:an mot Oslo är oftast rätt lättkörd. Vi råkade ändå missa
Osloavfarten i Göteborg och hamnade istället i Brunnsbo. Vi passade
på att ta en fika i Brunnsbo centrum på ett kafé i proggig
70-talsstil. När vi sedan kört vidare ett tag började det
regna ordentligt och det kändes inte som vi hade vidare bråttom
längre. Utsikten från Uddevallabron är ju bara så man
kan gråta. Vi svängde in i Grebbestad för att titta i kajakbutiken
(som olägligt nog hade stängt) och även äta lunch:
Haakifilé med dillcréme på restaurang Cajutan.
Vid 16-tiden var vi framme i Långesand och lade genast i och packade
kajakerna. Vi hade perfekt timing, för nu hade det slutat regna och
solen tittade fram litegrann. Erik Sj. ringde och undrade otåligt: ”Vilken
krog är ni på nu?” Vi skyndade oss strax iväg. Det
märktes att det var ett tag sedan jag paddlat och jag var trött
redan innan vi kommit ut i Kosterfjorden. Överfarten var lång,
men när vi kommit över blev vi välkomnade av ett antal sälar
som nyfiket stack upp huvudet.
Vi snirklade vidare bland kobbar och öar och kom vi 18-tiden fram
till nattlägret på Burholmen. Vi såg på avstånd
att lägermedlemmarna sprang omkring och letade efter något.
Det visade sig att de samlade ved för att göra upp en brasa för
att värma sig med. Innan vi ens kommit upp på land hade de trots
den sura veden fått igång en sprakande fyrbåk i strandkanten.
Det gick nog åt en flaska tändvätska på kuppen.
På ön fanns redan Erik Sj., Pia, Lena, Pelle, Åsa, Olle
och Zarko. De passade på att sätta upp niomannakåtan medan
vi andra satte upp våra tält. Sedan samlades alla efterhand
för att laga mat i skymningen. Pannlamporna kom till hands. Både
jag och Lena hade vardera mat till minst 2 personer och vi försökte
förgäves bjuda Åsa på en portion. Jag åt upp
all min mat själv och blev proppmätt!
Efter måltiden lyssnade alla intresserat och med viss förskräckelse
på Zarko som berättade hur tatueringskonsten går till.
Zarko tatuerar nämligen som extraknäck. Olle plockade fram fickradion
och vi fick höra hur Åsa Bodén rökhostade fram väderrapporten.
Det skulle bli kallare och risk för blåst sa hon. Nöjda
med en lång och för vissa regnig och blöt dag, gick en
efter en och lade sig i sina respektive tält. Det blev kyligare. Det
var cirka 10 grader på natten. Jag frös (jag måste köpa
ny sovsäck!) och hade dessutom magknip.
På lördagsmorgonen låg det och snarkades länge lite
varstans i lägret. Så småningom började folk leta
sig upp och laga frukost. Gasolbrännarna spred åter sitt bekanta
ljud när gröt och kaffevatten kokades. Tälten fälldes
och kajakerna packades. Vid halvelvatiden satt alla i kajakerna redo för
dagens tur. En längre sväng runt fyrarna på Ursholmen (?)
avböjdes av gruppen när Lars-Åke drog upp planerna för
dagen, men vi gav oss av för att runda Nordkoster och ta oss tillbaka
genom Kostersundet.
Det var lite mulet, men inte precis kallt. Rätt behagligt paddelväder
faktiskt. Vinden var inte alls besvärlig. Emellanåt verkade
det vara nästan vindstilla. Vi paddlade i maklig takt utomskärs
där havet böljade lite mer. Pia utnyttjade en våg för
att ta sig över en ingång till en passage mellan hällarna.
Att knixa mellan kobbar och klippor är det som gör skärgårdspaddling
extra rolig. Pelle var också inne i några passager trots att
han vält under Kullenturen för någon månad sedan.
Vattnet hade inte precis badtemperatur denna dagen.
I Valnäsbukten tog vi en välbehövlig lunchpaus. Under påseendet
av en grupp highland cattle åts alltifrån rejälare knorrpasta,
mackor, varma koppen till betydligt enklare iprentabletter. Några
tog sig en liten lur på maten andra tog sig måhända en
liten hutt. När vi sedan lunchat klart och paddlade norrut igen dök
ett par sälar upp och undrade vad som stod på. Ofta dyker sälarna
upp precis bakom kajakgruppen. Det finns nog risk att man missar att se
dem då. På Koster var ändå sälarna utspridda över
ett rätt stort område runt öarna. De var nyfikna, men inte
lika närgångna som t.ex. på Hallands Väderö.
Runt Koster fanns också en hel del häger.
Vi rundade norra udden och tog oss ner på östra sidan och in
i Kostersundet. Kostersundet är ett idylliskt smalt sund med skärgårdsbebyggelse
och båtar. Kosterfärjan drog upp svallvågor när den
körde förbi och på ”Skaldjurs Cafét” mitt
i sundet hördes folkstimmet fastän det var sent i september.
Det var förmodligen mest Norrbaggar, för hamnen var full av båtar
med norsk flagg.
På väg ut ur sundet mötte vi några andra kajakister
med hyrda Prijoner. När de fick veta att vi var från Helsingborgskanotisterna
undrade de: ”Borde inte ni paddla på Kullaberg?” De skulle
bara veta att vi ockuperar alla paddelvatten på sommaren. Olle träffade
på en paddlare som också paddlade träkajak. Det var som
två själsfränder möttes på havet.
Lena satte sedan på turbon och drog iväg gruppen hemåt
mot nattlägret. Några av killarna var inte riktigt ”avpaddlade”
och tog till sist ändå en avstickare till Tjälleskär.
Gertrud hängde också på. Vi andra satte av mot Stora
Brattskär. I ingången till en vik hade fiskare lagt i vad som
förmodligen var hummertinor i väntan på premiären
på måndagen. Vi paddlade in i viken men fick gå ur och
dra kajakerna sista biten på grund av tidvattnet.
Lägerplatsen var som små terrasser som klättrade upp mellan
klipporna. Där fanns gott om tält- o matplats i lä. När
väl tälten var på plats och utbrytarpaddlarna var tillbaka,
vidtog matlagningen. Det är lätt att laga mat när man paddlat
flera mil på en dag. Det är ännu lättare att äta
den. Eftersom det var beckmörkt vid åttatiden var det förstås
bäst om det var färdiglagat då. Det var en varierad kost
som lagades denna kvällen, men det drog åt wok och ris hållet.
Kvällen avslutades sedan i niomannakåtan (fastän vi faktiskt
var elva) med avslappning, historieberättande och fortsatt ätande.
Kex, vin och ost är ju inte fel. Olles Landskroon Shiraz gick utmärkt
till den medhavda grönmögelosten. Mitt tetrapaksvin satt för
all del där det skulle också. En normal regel ute till fält är:
Ju bättre/större kajak, desto godare vin. En associationslek
som Lena startade hade svårt att komma ur en loop som bestod av en
besvärlig sjöman och hans kastrerade husdjur, men alla skrattade
gott. Lena repeterade också sin joddelkurs i tre steg. SMHI varnade
till sist för 8-13 m/s på söndagen. Det stod snart klart
att SMHI inte hade ett rätt.
Det var betydligt bättre temperatur natten till söndag. Jag sov
som en prins. På morgonkvisten gick Lena runt och väckte sjusovarna
så att vi inte skulle bli ”inblåsta” på ön.
Det var bara det att det var inte ens lätt bris. Efter frukost och
tältfällning bar det klockan halvtio av mot fastlandet igen.
När vi kommit över fjorden paddlade vi norrut en bit. Vi delade
upp oss i två grupper varav den ena tog en längre tur mot Strömstadinloppet.
Den andra gruppen gick innanför öarna, rundade Styrsö och
fick se fina Styrsö havsbad.
Söndagslunchen avnjöts sedan gemensamt på en klippavsats
på Långholmen. Olle lärde Erik Se. ett nytt sätt
att klämma ut innehållet ur en burk ”Soldatens Ärtsoppa”.
Erik klarar det nog bättre nästa gång. Sedan återstod
bara sista biten till bilparkeringen i Långesand. Värmen steg
lite grann när solen smög fram. Gertrud fick anledning att ta
fram solstiftet för första gången (?) under helgen.
Vi som hade mindre bråttom snirklade mellan öarna. En bro stod
i vägen vid ett tillfälle och vi övervägde att kajaka
genom vägtrummorna. Det hade kunnat bli lite obehagligt att fastna
mitt i en vägtrumma när dessutom tidvattnet kommer. Vi paddlade
ett annat håll istället och vidare förbi Tjärnö marinbiologiska
forskningsstation innan vi till slut kom till Långesands lilla
sandstrand.
Efter en snabb inpackning i bilarna och för vissa också sommarens
sista havsdopp (brrr) bar det av tillbaks mot skåneland. Vi lyckades
undvika Brunnsbo på hemvägen och åt istället på en
italiensk pizza/pastarestaurang intill Scandinavium i Göteborg. Bruschetta
till förrätt är mycket bättre än pizzasallad!
Vid niotiden var vi framme vid kanotklubben i Helsingborg.
/Svante
Länkar:
Koster/Strömstadkarta: http://www.besokskartan.com
Kosteröarna: http://www.kosteroarna.com/
Brunnsbo: http://www.backa.goteborg.se
Bruschetta: http://www.fruktogront.se
Kostervalsen: http://www.pcisys.net