Foto: Erik, Pia, Lars-Åke och Stefan

Misterhults skärgård 6-9/6

Vi kom till Klintemåla före midnatt. Det var mörkt, det var tyst, det var stilla. Endast Klintemålas egen parkeringsvakt Svante var vaken. Lars-Åke lyckades packa in allt i kanoten innan solen gick upp och vi kunde glida iväg över näktergalsbesjungna vatten.
Erik mötte oss på vägen, som en levande fyr. På lilla Bergön var alla vakna utom Magnus. Han låg och drömde om eskimåsvängar. Snart sussade allihop sött, och ingen ens tordes tänka på att snarka i den förtrollade natten.

Nästa morgon vaknade vi till en solig och fin dag. När Lars-Åke var klar paddlade vi iväg och förbi små söta röda stugor på Ålö. Svante repeterade grundkursen men Olle hjälpte honom av det. Sen fick Olle en minst 6 kg:s aborre som han inte kunde få upp i båten ens, utan måste bogsera i land.
Vi lunchade på Svinskär. En lång, smal, svartmuskig typ snokade runt mellan våra kajaker. Det har väl aldrig rists och skakats så mycket i kapell och påsar som då. Man vill ju inte ha rörliga delar i sittbrunnen.
Magnus, som håller på med en avhandling om tång hade ideliga närstudier av densamma. När vi passerade Örö ropade Elisabeth oss iland och bjöd på glass. Efter det fick vi ny energi. Pia, Magnus och Lars-Åke hade ett race mellan träpaddel kontra glasfiberpaddel. Pia och Magnus hade behövt mer glass.
Vi kom fram till Nötgårdsö. Där slog vi läger. Några fanatiker paddlade en extra runda. Några tosingar badade (under vilda tjut trots att det var minst 12 grader). Stefan blev biten av en myra och fick tas omhand. Magnus slocknade på klippan med en öl i handen. Det är märkligt hur man kan träna sin kropp att hålla i saker. Johan hade fått samma fina färg som Prijon. Christian längtade till kvällsmaten. Pia lagade pizza. Allt detta hände medan göken gal som besatt.
Vi enades om att Pia skulle ha ett eget matlagningsprogram kallat: Ute i det fria med Pia. Lena var inte sämre hon utan gjorde något som måste ha varit en av världens minsta sockerkakor. Nu vaknade Magnus av surrande ljud och tog på sin kamouflagedräkt för krig mot fienden myggan. Johan och Olle hade heta diskussioner om huruvida det var en morkulla och en annan mindre morkulla eller en morkulla och en beckasin som flög över oss och knarrade. Vi vet än idag inte det rätta svaret, men att det var en fågel är jag nästan säker på. Att somna till ljudet av vågor mot släta klipphällar måste vara något av det bästa som finns. Det fick vi.

Naturen är skoningslös. Vi blev väckta av en galen gök som fått ko-ko. Men vi fick skylla oss själva. Vi hade slagit läger i ett naturskyddsområde, och där gör djuren precis som dom vill. Thomas hade otur och gjorde illa foten. Vi packade in foten, sen packade vi in Thomas i kajaken och paddlade mot Örö. Vi fick en mycket god och omfattande lunch i bersån hos Elisabet och Owe Wiström på Örö. Bl.a. älgrulle, lamm, abborre, stekt nyfångad strömming med gräddfil och lingon (mycket god kombintion) och färskpotatis. Efter det blev det kaffe och ostkaka med sylt och vispgrädde.
Efter lunch gav sig Olle, Kristine och Thomas av hemåt, och sen var vi tio jättemätta kajakister som paddlade söderut via den fina byn på Strupö, och passerade Strupdjupet via fyren Vinökråkan. Vi hade tänkt oss att övernatta på Ekö, men hittade en finare lägerplats söder om, på Käringskär, där vi fick en mycket fin kväll.

Måndag morgon började det blåsa rätt rejält. Vi bestämde oss för att korta ner den tänkta rutten via Boskär och gick direkt mot fastlandet. Det var ganska jobbigt i motvinden att ta sig över till Ekholmshäll där vi fick lä för första gången. Vi följde sedan kusten norrut och åt lunch på Pannkakeudden nära Skrakvik. En mycket fin liten vik med utsikt över Vinö by. Turen avslutades med en kort paddling i motvind till Klintemåla.

En mycket trevlig och fin tur med mycket solsken.

Med på turen var, Erik Sjöstedt, Pia Fransson, Magnus Henriksson, Kristine Tånnander, Thomas Göransson, Lena Mämpel, Svante Börjesson, Christian Cronberg, Olle Drejare och turledare Lars-Åke Aronsson. Vi hade oxå gäster med från Linköping, Stefan Jonsson och Camilla Lindell

Text:
Kristine Tånnander och
Lars-Åke Aronsson