6-april-2003
Oxhultasjön, Halländsk vildmarkspaddling.
Oxhultasjön är en liten men mycket vacker sjö i skogarna
på gränsen mellan Halland och Skåne. Här paddlade
vi i skydd av skog det mesta av dagen trots att det längs våra
kuster vore fullständigt omöjligt på grund av den kuling
som rev i hav och land.
Vi började turen med att lägga kajakerna i Smedjeån i
Hishult och paddla lungt genom ett par väldigt snirkliga och fina
kilometer ner till sjön. På denna relativt korta sträcka
fick vi se massor av djurliv. Olika sjöfåglar. gäss som
inte är alltför ovanliga och några rovfåglar som
vi enades om att det var ormvråkar.
Men plötsligt hörs ett tjut som från en tågvissla.
Två tranor visar sig
snart en liten bit från ån i en öppen glänta. Två
stora och mycket vackra fåglar som åtminstonde författaren
här såg för första gången i verkligheten på
relativt nära håll. Efter några minuter av våra
nyfikna ögon så fick dom nog och lyfte graciöst och flög
några hundra meter bort och kom utom synhåll för oss.
Men deras trumpetande fick vi njuta av ännu en stund.
Ån är lite äventyrlig eftersom man måste kunna ta
sig under en bro som inte ger många cm tillgodo trots att man ligger
platt på bakdäck. Klart man kan bära sin kajak förbi
men detta kändes dock bekvämare.
Ute i sjön som delar sig i två tungor valde vi den östra
och rundade
St.Bockö i dess södra ända. På vägen tillbaks
blev det fika på Torvön som erbjöd gott skydd mot det
friska vinden.
Vi hann också med en titt på ruinen Sjöboholms sätesgård
i sjöns norra ände innan vi gav oss in i ån igen för
nästa djurupplevelse. Runt en krök fick Erik och Pia syn på
Två stora Älgar precis vid åkanten. Dock kände dom
inte för att ställa upp för fotografering utan gled snabbt
in bakom ett par buskar så någon bild blev det inte denna
gången.
Oxhultasjön och dess rika djurliv kommer vi säkert tillbaks
till snart. Det är ett litet stycke vildmark alldeles runt husknuten.
Deltagare på turen:
Turledare: Magnus Henriksson
Erik Sjöstedt, Pia Fransson, Göran Odervall
Kuriosa:1
Sätesgård, gård. En Sätesgård är medeltida
och har betydelsen boställe för adelsman. Fr.o.m 1500-talet
har begreppet också en skatteteknisk betydelse, då särskilda
privilegier och skattefrihet gavs för sätesgårdar. Säteri
användes under 1600- och 1700-talen och avser då ofta en sätesgård
där det bedrevs storjordbruk. Kronan ställde krav på att
säterier skulle vara "ståndsmässigt bebyggda".
Kuriosa:2
På en holme i Oxhultssjön, ca 3 km väster om Hishult ligger
Sjöboholm som idag är spridda rester av en sätesgård
från svunna tider. Tillsammans med Oxhult, (då Oshult) en
annan sätesgård inte långt från Sjöboholm,
har under en lång tidsperiod varit huvudgårdar och medelpunkt
för "Itzolte" län och Birk.
Hishults gamla namn Itzolte har man kunnat spåra ifrån 1400-talet.
Hishult med omnejd har haft fast bebyggelse sedan 1100-talet och kyrkan
har funnits sedan 1200-talet.
Många hundra år tillbaka i tiden har Oxhult och Sjöboholm
varit gårdarna som dominerat Hishults socken. I Hishults socken
ingick också östra delen av Våxtorp, den del av Knäred
som ligger söder om Lagan samt ett par gårdar i Ysby, Fagerhult
och Ränneslöv.
Skatt betalades till Sjöboholm i form av honung, smör, ljusvekegarn,
järn och järnvaror. Järn skaffade man genom att smälta
myrmalm som togs upp ur myrar, sjöar och åar. Malmen smältes
sedan i små masugnar som i regel fanns på varje gård.
Tontals med malm fraktades även till Köpenhamn, vilket där
skulle ingå i den nya kungaborgen. (Hishults län tillhörde
Danmark).
Itzolte län var ett så kallat pantlän, som innebar att
besittaren mottagit
det som säkerhet för lån eller "penningförsträckning"
till kronan eller
kungen. Om panten inte inlöstes, kunde detta gå i arv och länet
var en
synnerligen god pengaplacering. Länets birketing och birkeråd
har funnits där. Det sades då: "Länets innehavare,
länsmannen, skall alltid sätta goda birkefogdar där".
Förhandlingarna hölls under bar himmel. Själva "tingslokalen"
var en fyrkantig plats, inramad av större stenar, på vilka
plankor lades, "tingsstockar" till sittplatser för domaren,
birkeskrivaren och "stockemännen", dvs nämnden.
Kuriosa:3
Sägner ute på Sjöboholm.
Volmar Adolf Stackelberg levde endast några år efter det han
köpt Sjöboholm och detta ska enligt sägnen bero på
hans fru Christina Charlotta Ehrencreutz. När Volmar var ute på
uppdrag och borta från Sjöboholm något år, hade
Christina ruinerat dem genom mycket dyra ombyggnader av husen på
gården. Detta ska ha slutat med att Volmar tog sin häst och
red till kolkensjön, inte långt från sätesgården,
där han hoppade i och dränkte sig.
Hans häst ska sedan ha återvänt, ensam hem till Sjöboholm.
Gertrud Grip som firade sitt tredje bröllop på Sjöboholm,
har blivit kallad vita frun eftersom hon har setts spöka där.
Vid midnatt varje midsommarnatt sägs det att hon är ute och
dansar i dimmorna.
Hon har nog svårt att glömma sitt älskade Sjöboholm,
all den kärlek och romantik hon en gång fick uppleva där
men också hennes hjärtesorger som skar i henne, var nog inte
allt för lätta att bära med sig.