12/9
Vi lägger ut från Fjällbacka i solnedgången. Scenen är som tagen ur en film. Havet är kavlugnt. Det är så tyst så tyst. Silhuetten av en häger på ett ben högst upp på en klippa. Silhuetten av en häst på vår övernattningsö Lökholmen väcker inga orostankar – just då ser det rätt trevligt ut. Men vänta bara, skenet bedrar, ett falskt lugn vilar över ön. Stina och Pia har satt fyr på lägergasollampan, vi slår upp tälten med blixtens hastighet och slår ner oss själva på matsalsgolvet. Jag häller ut rödsprit i kastrullen, hittar inte tändstickorna, spiller ut soppan på sittunderlaget, har sönder ficklampan och äter äckliga nudlar men gott bröd. Efter en sån start på turen måste det bara bli bättre. Men man kan ju ha fel. Tjejerna tittar på räkor i vattnet och killarna dricker whisky. Vi går var och en till sitt. Utom Göran. Göran kommer med ficklampa och häst. Det är trevligt med djur men inte just utanför mitt tält. Och inte just på mitt tält. Vaknar mitt i natten av konstiga ljud. Det är någon som snarkar. Vaknar en gång till. Det är hästen som låter. Den står på mitt tält och liksom lutar sig mot det. Det känns verkligen som att man befinner sig mitt i vildmarken.

13/9
Innan man ens gnuggat sömnen ur ögonen är Erik Sj. ute och rollar. En verklig rollfigur den mannen. Det är varmt i vattnet och med speciell havstvål kan jag löga mig och diska – 3 in 1. Olle visar sig vara expert på att skrämma djur och far som en furie efter hästen som nu har spatserat in i Görans tält. Efter den dagen ser vi inte fler hästar. Alltid bra att ha med en hästskrämmare i gänget. Vi paddlar väster om Musön och öster om Otterön. Passerar St. Måkholmen. Det är soligt, varmt och lugnt. Håller med Göran om att vi har det mysigt. Får prova Olles och Erik Sj:s paddlar. Båda är bättre än min. Vill helst inte lämna tillbaka paddlarna men blir tvungen. Vad kan man sätta emot två som har kartor? Vi lunchar på Otteröns norra sida. Kollar lite på havsbottnen med mina simglasögon. Ser fina sjöstjärnor, men bara några brännmaneter. Resten har nog Olle skrämt bort. Halv fyra slår vi läger på St. Måkholmen. Den har en fin liten sandstrand och en stor plan gräsyta utan hästar – perfekt. Erik, Pia och Stina rollar runt. Det finns stenlabyrinter på ön berättar Lars-Åke. Vi enas om att de är jättegamla. Från öns topp kan man se fem fyrar och kyrktornet i Fjällbacka. Stina paddlar sjungande runt ön och Johan lär sig att rolla. Vi samlas efter hand runt matplatsen och diverse rätter bjudes runt. Stinas pytteoliver, Olles rökt lamm med pepparrot och Pias chokladmousse. Går ner till båtarna för att hämta mer choklad och ser våra havskajaker ligga halvvägs ute i vattnet. De ville väl göra skäl för sitt namn kan tro. Vi pratar om stjärnor och ingen vet egentligen nånting så nästa skärgårdstur måste vi läsa på bättre. Det är i alla fall en fantastisk rymd ovanför oss så långt från stad och land. Johan kan inte se sig mätt utan sover ute under stjärnorna.

14/9
Idag blåser det men är soligt och varmt. Det känns aningen svalare i luften men det är daggfritt – bra. Christian har satt sig i havet och rakar sig. Bad och rakning i ett. Detta är en stressad man. Storstadsmänniska, vi får se om turen kan få honom att varva ner. Görans tält håller på att blåsa bort. Tänk på det när du köper tält. Det ska inte få plats med någon häst, det ska inte blåsa bort och det ska vara ljudisolerat. Vi lämnar Labyrintön halv tolv. Det är medvind till Pias stora förtjusning. 10m/s ger höga vågor, det blir bra fart och ger fin surfing. Erik Se. är gängets vågmästare, vilken fart han får upp. Vi håller ihop. Hittar en liten sandstrand på Fläskön för lunch. Tjejerna påpekar att Erik Se. verkar trivas med långfärdsgänget. Han kontrar med att bjuda in dem till att paddla med ”riktiga” kajaker.
Vi diskuterar djupa frågor ex. hur man tillsätter kolsyra i öl. Vi slår läger på Trinissla. Det finns bara plats för sex tält så två sover ute. Erik se. får gliringar igen för att han drar tältlinorna fel. Jag försöker hålla mig väl med dessa långfärdsrävar och mutar dem med godis. Ingen säger nåt om mina tältlinor. Vi kopplar av på olika sätt. Stina läser. Göran sover. Erik rollar. Jag badar. Resten paddlar och köper nykokta havskräftor och tar sen en tur till Hamburgsund. Pia och jag gör aioli till kräftorna. Den kvinnan har allt: ägg, olja, kryddor, vin. Pias Mistral är en flytande restaurang. Efter maten i den speciella atmosfär som blir till i ett trivsamt sällskap, under stjärnorna, en ljummen sommarkväll, kan vi inte låta bli att prata om livets mening. Att ha kul håller de flesta med om. Att paddla, absolut. Kanske något mer, men vi är rätt nöjda med dessa svar. En satellit rusar förbi. Vi går ner till vattnet och tittar på marelden som ser ut som små blixtar. Vid midnatt får dagen anses vara tillända och vi somnar in under vågornas brus.

15/9
Vi får en mycket klar och fin dag med lätt bris. Vi paddlar uppåt- utåt väster om Kyrkogårdsön och rundar Slängerumpan. Där är havet öppet utanför och Erik Se. surfar glatt på dyningarna. Någon har målat ett gigantiskt smilemärke på Borgen, men vi behöver inte uppmanas. På en annan ö ser vi en jättelik duva i brons – hur fult som helst – denna skärgård behöver verkligen inte förskönas. Vi hittar en fin sand- och stenstrand på Dyngön för lunch vid 12. Tar det kanske sista doppet för i år, måste passa på. På väg in mot Fjällbacka känner jag mig lite stum i axlarna, rödspriten har tagit slut i förtid, jag har 9 plastflaskor som rullar runt i fören och massor med godis över. Man har en del kvar att lära och jag ser fram emot nästa tillfälle. Till Fjällbacka skärgård och till mina långfärdskamrater vill jag säga: er vill jag gärna återse.

Kristine